Lycklig tjej

Glad påsk allihopa! Det är en sprudlande glad tjej som sitter och skriver detta idag. Jag har så mycket att berätta för er att jag inte vet i vilken ände jag ska börja!

I torsdags kom jag tillbaka till Sverige efter några dagars turistande i Berlin. Detta var en resa jag, tillsammans med min tyskagrupp planerat ihop och jag har länge haft detta som ett delmål på min resa tillbaka. Det har länge varit oklart om jag överhuvudtaget skulle ha kraft och ork att följa med och så sent som en vecka innan avresan trodde vi aldrig att jag skulle kunna följa med. Men det gjorde jag och wow vilken resa det var!

På två dagar hann vi se otroligt mycket. Allt ifrån Brandenburger Tor till riksdagshuset till ett besök i TV-tornet. Berlin var fantastiskt på många sätt och vis med all dess historia och jag tycker verkligen man ska unna sig en resa dit någon gång i livet.

Jag med fina vänner i Berlin

Ytterligare en nyhet är att jag är på löpande ben! Vilken känsla! Dagarna innan Berlinresan började jag jogga lite och med glädjetårar och mungipor långt upp över öronen tog jag mig runt cirka två kilometer första gången. Kroppen kändes förvånansvärt bra och jag blev inte helt slut efter turen heller. Successivt har jag nu försiktigt börjat stegra och så sent som i förrgår sprang jag hela sex kilometer (med några få pauser). Jag trodde aldrig, för bara någon vecka sedan att det skulle vara fysiskt möjligt för min del. Så länge som jag bara gått här hemma i väntan på klartecken från kliniken och positiva siffror på vågen börjar de nu låta mig göra det jag mår allra bäst utav.

Så härligt, sådan glädje!

Igår var också en fantastisk dag på många sätt och vis. Jag sprang min första orienteringstävling. Jag SPRANG. Fort går det kanske inte men vad spelar det för roll när man får göra det man tycker är allra roligast. Att vara ute med familjen och klubben i strålande solsken och bara känna hur avståndet från mig och sjukdomen växer. Jag kände mig nästan frisk.

Jag hade sedan en jättemysig kväll med släkten och till och med jag njöt av både mat och godis.

Påskbuffén med bland annat saffranscouscous, limebakad lax, ägg och mycket mer!

Som ni ser så har det gått väldigt fort framåt det senaste och hela jag mår så ofantligt mycket bättre. Jag känner att jag har ork, kraft och framför allt ett liv som är värt att leva. Jag har kommit långt i min resa men backen är inte slut än. Vägen tillbaka är fortfarande lång och ibland känns det jobbigare men som ni ser så börjar jag nu få göra sånt jag mår bäst utav och det gör min kamp så mycket lättare!

Jag hoppas att ni alla också kan känna den glädje över er själva som jag känner just nu. Att riktigt känna hur bra man faktiskt är. I min resa håller jag också på att bli min egen bästa vän och lär ni er det kommer ni aldrig känna er ensamma.

Kramar!